fredag 9 mars 2012

Nej, jag kanske inte ska det...

Till 56 kilo, alltså. Just nu känns inte det realistiskt alls och jag vill inte lura mig själv. "Ärlighet varar längst" och just nu resonerar jag med mig själv om att jag ska vara nöjd om jag når BMI 25, dvs 62 kilo till min längd på 158 cm.

Jag har precis avverkat nio dagars "pulverkur" och det har gått bra, jag har inte varit hungrig eller trött eller så, utan mått riktigt bra, förutom en lite knäpp smärta i magen som jag har känt förut när jag har pulvrat. Levern, gallan eller njurarna, kanske, men sist gjordes en massa undersökningar och inget visade något, så jag gissar att magen bara inte vill att jag ska leva på pulver. Jag vill nog inte heller leva på pulver. Därför har jag redan de tre senaste dagarna lagt till ett litet mål mat (protein + grönsaker + lite fett "som smörjmedel") per dag och känt att det passat mig perfekt!

Men! Under veckan som kommer, med start i morgon, ska jag trappa upp och äta riktigt ett mål mat per dag (bara lite kolhydrater) plus två påsar till en början för att därefter lägga till lite kolhydrater och senare minska till en påse och två mål mat. Och förhoppningsvis "vara klar" med påsarna efter nästa helg. Då blir det ViktVäktarna online för hela slanten. Jag vet ju att det funkar om jag bara håller mig till mina points och inte gör en massa jäkla avsteg hela tiden.

Motionen har funkat jättebra under hela perioden sedan vi blev friska igen och mitt motionsmål med minst 15 min/dag i snitt fram till 4 juni går det bra med. Vi har ju investerat i ett löpband och vädret har ju dessutom tillåtit mycket promenader utomhus. Nu gäller det bara att börja jogga lite mer regelbundet också!

Jag rensar den här bloggen och börjar om i morgon lördag. Med mer realistiska mål och insatser. Med glatt humör och glada tankar. Med förhoppning om viktminskning, bra hälsa och ett härligt liv!

2 kommentarer:

  1. Härligt, alltid skönt med nystart!
    Kör hårt!

    SvaraRadera
  2. Man kan ju ta det i omgångar, när jag gick ner mycket så var det skönt att landa på en vikt ibland så hjärnan liksom hänger med och allt stabiliseras lite. Att man inser att man faktiskt väger det man gör. Sen när man varit där ett tag och känt efter så kan man se om man vill gå en bit till eller stanna kvar.

    Pepp till dig!

    SvaraRadera